Lilla Stockholm

Vi har haft en helt fantastisk helg på Lilla Stockholm. Först och främst var det skönt att vara sista rasen och slippa jäkta på morgonen som vanligt. Nu hade jag visserligen bara Hexan med mig, så jag var klar i väldigt god tid redan på fredagen. Kristina med make kom ju med Gertrud. Och så kom Maggan upp med Otto som jag skulle visa. Det började bra med Gertrud (visserligen ensam valp då den andra inte dök upp) som blev BIR-valp, men hon fick en helt strålande kritik och det gläder mig från domare som kan rasen.Senare i BIS-finalen blev det inga placeringar.  Den finska domaren som dömde ville inte ha några pälshundar alls, men jag var så glad över att Gertrud var så otroligt duktig, hon skötte sig exemplariskt, stod absolut stilla utan att flytta en fot. Sprang som om hon aldrig gjort annat än att vara på utställning.
Jag funderade ju på om det var så smart att anmäla henne till Lilla Stockholm av alla utställningar första gången hon skulle ut, men det gick långt över förväntan.Så var det dags för hanarna och jag skulle in med Otto. Maggan hade slitit långt innan vi skulle in i ringen med att dra ur all fällpäls som han envisas med att släppa just nu. Så vi var lite osäkra på hur resultatet skulle bli.  Maggan rent av kände innan hon åkte att vad skall jag dit och göra med en hund som släpper vartenda pälsstrå.  Men det är ju ofta sådana gånger det går bäst.Och resultatet blev att Otto slutade som bästa hane med CERT, CACIB och så blev han BIM.
Hexan blev bästa tik med CACIB och BIR och slutade ju som jag skrev i inlägget nedan som grupp 2:a där Diane Anderson dömde gruppen också.  Den här gången blev vi däremot slagna av Pernilla Sandströms pyreneer, förra gången i Tvååker med Diane som gruppdomare blev det Hexan som vann och pyrren blev 2:a. Men jag är jättenöjd med det. Hexans kritik var ju också lysande, första gången vi fått ”Hurra!” i en kritik
Citat: ”Mycket snygg representant för rasen. Strålande silhuett i stående som gående med mjuka linjer tvärs igenom. Björnhuvud. Hurra!!!”
Man kunde i och för sig önska sig mer detaljer i kritiken men det har vi ju fått tidigare. Diane frågade också om det var Hexan hon satte upp i gruppen i somras. Och menade att hon älskade hennes mjuka linjer och att hon inte har några överdrifter åt något håll. Massor av nya och gamla vänner träffar man också på utställningarna, och TUSEN, TUSEN TACK till alla valpköpare och vänner som ställer upp för oss. Tack för blommorna (Marianne) och till Kristina för den fantastiskt goda hemgjorda smörgåstårtan du hade gjort.Och inte minst för trevligt sällskap och support och gratulationer från alla andra, ingen nämnd och INGEN glömd. Det enda negativa var mitt ryggskott som började göra sig påmint innan jag skulle in i valpfinalen. När det var dags för gruppfinalen började det göra ordentligt ont, och dum som jag är bet jag bara ihop tänderna och sprang, och samtidigt får man anstränga sig till max för att inte halta eller visa något. Så efter gruppfinalen var det riktigt illa. Tack och lov för Kristina med make som var kvar och hjälpte till att få ut alla grejer på en vagn så jag slapp släpa mer än nödvändigt ut till bilen. Där först kom jag på att jag hade tabletter med mig, så jag petade i mig ett par innan hemresan. Men huvudsaken är att man är okay innan nästa utställning här på hemmaplan.
Vi ser fram emot att träffa er allihop på Rocklunda nästa gång.  

~ av lifeofcarebears den mars 23, 2008.